Vesper, Allhelgonamässa och 60 års firande

En förnimmelse av rökelsen finns kvar i mina näsborrar. Det ångar upp nu och då när jag sitter här vid datorn. Jag vet inte om det är minnesdoft eller om det sitter kvar i kläderna efter både dagens mässa och gårdagens vesper då rökelse användes. Rökelse, det används i himlen och på jorden är det en symbol på de heligas böner.

För mig har det varit en ny erfarenhet. Jag viste inte vad jag skulle förvänta mig av en vesper. Hade väl en luddig föreställnig om lästa böner, psalmsång, bibelläsning och möjligen en minipredikan eller en liten betraktelse till den lästa texten.

In kommer en procession med rökelse och hela shabanget. Sjungna böner och bibeltexter och en riktig predikan (som jag faktiskt kan rekommendera att lyssna på). Jag ruskades om rätt bra. Men samtidigt njöt jag av det. Det var en helig stund. Så värdigt och högtidligt på något sätt.

I och med att Sankt Ansgar firar 60 år så var det efteråt ost och vin mingel efter vespern (det fanns läsk också om man hellre ville ha det). Jag träffade många trevliga människor. Alla i åldern 35- eller 55+. Jag med mina 47 år och min väninna 44 år hamnade i en åldersgrupp för sig. Men vi hade trevligt ändå.

Idag var det Allhelgonamässa. Alla helgons dag. Alla de som gått före och visat vägen med sina liv. Varit Kristuslika i sin karaktär trots mänskliga brister och svagheter. Kommer vi andra stackare någonsin att komma i närheten av dem? Kommer jag någonsin komma i närheten av dem i liv och leverne? Jag tvivlar starkt. Men vi får göra så gott vi kan med Guds hjälp, och så får Gud fylla i där vi brister.

Må gott



Rosen är fotograferad på Vårdsta diakonigård av Grejsar bloggen.

Redovisning

Nu skall jag redovisa om jag gjorde min läxa igår.

Jo, jag köpte anteckningspapper till filofaxen. Rosa och blå blev det. Och jag köpte en bok på engelska som jag skall redovisa på engelskan. Det blev A Farewell to Arms av Ernest Hemingway (Trotts att Erik tyckte att Hemingway är tråkig, jag hoppas att de böcker du har lånat av mig inte är lika tråkiga. Hur går det föresten med den läsningen?) av någon anledning hade jag föredragit Den gamle och havet. Men den fanns inte inne. Nu får vi se vad jag tycker om den här boken, har aldrig gett mig på de stora författarna förut. Den mest kända jag har läst är C S Lewis böcker om Narnia. Den bok jag köpte hade på litteraturlistan två stjärnor vilket betyder att den är svår. Nu återstår det att se om den är för svår för mig  att läsa.

När jag hade köpt vad jag skulle. Gick jag och satte mig på Wene's Cofee med en kopp Rooibos te och en choklad boll, för att montera in anteckningsbladen. Sedan satt jag och tittade på människor medan jag drack mitt te. När jag skulle gå träffade jag på Gunnar. En pigg herre på 88 år med ett rätt osande språk. Men vi hade en trevlig pratstund där på kaféet fram tills man i högtalarna talade om att gallerian stängde. På 45 min avhandlade vi allt från pensionärernas situation till invandrings problem. Det kan man kalla speedsamtal. Gunnar hittar du hit till bloggen så var det ett trevligt samtal vi hade.


Må gott alla - och läs en bok:)

ps. Har du inget annat att läsa, håll till godo med den här bönen ;D

LAN-bön

Vår Überoper, du som är på nätet

Låt Din skill bli helgad.

Låt Din VR komma.

Låt Din vilja ske i subnäten, såsom på backbone.  

Ge oss i dag det hack vi behöver
och förlåt oss våra errors,
liksom vi har förlåtit de som buggar mot oss.
Och utsätt oss inte för lagg
utan rädda oss från DOS-attacker.
Ditt är nätverket,
Din är routingtabellen och accessen i evighet.
Enter.

Att skriva

Hur många skribenter är det som har kommit på ett bra ämne att skriva om när man är på språng? eller att man har fått några meningar att börja med som sedan hade kunnat utvecklas till något bra och sedan, när man kommer hem och sätter sig vid datorn, är det helt bortfluget. Man mins det helt enkelt inte, pust väck. Hjärnkontoret är helt renspolat och blank polerat. Det finns ingenting där. Man sitter bara och stirrar med tom blick rakt in i skärmen och undrar vad det var som hände.

De händer mig konstant. Jag borde ha en liten skrivbok och penna i väskan som jag kan skriva ned sakerna på en gång när det kommer. Sedan kan jag välja och vraka bland en massa ämnen, händelser och tankar att skriva om. Det vore väl nice. Men hur disciplinerad är jag? Noll och inget. Jag tänker "det skall jag komma ihåg" eller "det vill jag skriva om" men när jag skall skriva är det lika bortblåst som dammkorn i en höststorm.

Det borde vara enkelt för mig att kunna anteckna i och med att jag har filofax. Allt jag behöver göra är att köpa fler anteckningssidor, som jag låter bli att fylla med en massa annat klotter. Kanske jag borde göra det nu på en gång. Jag behöver också köpa eller låna en bok på engelska som skall redovisas ganska snart efter höstlovet. Redovisningen skall ske både muntligt och skriftligt, så det är dags att sätta fart om jag skall hinna det. Har tänkt mig någon bok av Hemingway. Har inte läst någon bok av honom så det kan vara dags nu, eller vad tycker du?

Må gott

Blogg eller blog

Hur stavar man till blog(g)?

Det har jag funderat över många gånger. På Wikipedia finns följande förklaring:

Blogg, en förkortning eller förenkling av webblogg; av engelskans blog, kortform av weblog från de engelska orden web och log, är en webbplats som innehåller periodiskt publicerade inlägg och/eller dagboksanteckningar på en webbsida där inläggen är ordnade så att de senaste inläggen oftast är högst upp.

Så, vad jag förstår skall det stavas blogg på svenska och blog på engelska. Följande information fanns också:

Bloggar har de senaste åren blivit mycket populära och fenomenet har vuxit lavinartat. Indexeringstjänsten Technorati har sedan 2003 följt utvecklingen och uppskattar att det, i mars 2007, skapades omkring 120 000 bloggar dagligen. Två år senare, april 2009, beräknas ca 190 000 bloggar startas varje dag.

Tänk om man skulle läsa igenom alla dessa bloggar. Det skulle ta en livstid och under tiden skulle det ha tillkommit miljontals bloggar om inte miljarder. Så nog finns det att göra om man inte har något annat för sig.

Må gott

 

Det är faktiskt inte klokt.

Skriver Skytte i sin kolumn i går. Jag håller med honom, men är inte speciellt förvånad.

Vad är det han har reagerat på? Jo, att RFSU åker runt och lär 14-15 åringar analsex. De gjorde det kanske inte på min tid, när jag var 14-15 år. Men de uppmanade osäkra och vidöppna tonåring att pröva och se om de var homosexuella, det gjorde de. Prova homo sex så kanske du upptäcker att du är homosexuell, var budskapet då. Detta är ca 33 år sedan nu. Så de borde ju ha gått framåt, eller rättare sagt – bakåt.

Att prova på en sexualform man inte är bekväm med ger djupa sår i själen som kan vara svårläkta. Varför i hela friden uppmana ungdomar till analsex. De har i regel inte hunnit bli så avancerade i sin sexualitet, om de ens har haft sin sexdebut. Det är ju att lägga på dem mer krav och bördor som de inte är mogna för. Och speciellt på flickor, att de måste ställa upp på något som de kanske inte vill bara för det är normalsex enligt RFSU.

Att ingen har reagerat på detta från politiskt håll eller från skolorna är inte förvånande. När man , för ca 10-11 år sedan, lät en 11 årig flicka genomgå 2 aborter inom loppet av 6 månader utan att meddela mamman eller sociala myndigheter, hon hade fyllt 12 vid sista aborten, kan man ju låta unga tonåringar förstöra sina ringmuskler vid ändtarmen utan att blinka.

Att en 11 åring har sex eller ens tänker på det bör ge röd varningsflagg. Vanliga 11 åringar har inte sådant i sinnet. Visst är det spännande med pojkar men på ett mer oskyldigt sätt. Det är mer pussar, kramar och hålla handen. Och om det är riktigt avancerat – ryskaposten. När då en 11 åring har samlag bör man göra en utredning om sexuella övergrepp. Oavsett om pojken är över 15 eller inte. Man kan bara inte lämna det där hän.

Och man kan inte lämna tonåringar därhän när det gäller sex över huvudtaget. Föräldrar, prata med era ungdomar om det. Det är jätte viktigt. Frågor som, när har man sex? vad är konsekvensen av att ha sex när inte man har lust? vad kan hända om man slarvar med p-medel? Vem har ansvar för en oplanerad graviditet? könssjukdomar? Låt inte ungdomarna behöva leta upp svaren på nätet. Det finns många bra hemsidor om detta, men det finns ännu fler riktigt dåliga.

OCH FÖR GUD SKULL, ÖVER LÅT INTE ANSVARET FÖR SEXUPPLYSNING TILL RFSU. FÖRSÖK VARA FÖRE DEM MED DETTA VIKTIGA SAMTAL OM SEX OCH SAMLEVNAD. DET ÄR DITT ANSVAR

Må gott

Fredag

Vad gör man en fredag? Jag har suttit och försökt få till den här bloggen och lägga upp några av mina senaste inlägg från Aftonbladet och blogg.se. Jag kommer nog att överge Aftonbladets blogg. Jag kan inte ha hur många bloggar som helst. Det är lite överambitiöst. Min blogg på blogg.se har jag haft i 1,5 år så det känns inte kul om jag skulle överge den. Den visar ganska tydligt min utveckling i bloggandets konst.

Nu sitter jag och skriver med min dotters hund i en sjal på magen. När hon var valp och var med mig på jobbet var det så hon ville  bli buren. Hon ville inte vara på golvet och springa, inte på skrivbordet – nä i sjalen skulle det vara och varje gång någon kom in på kontoret så skulle hon skälla. Vilken hårboll.

Jaha detta var min fredag. Nu skall jag vila en stund. Ida, min yngsta dotter, kom precis hem med ljung att plantera ute. Det får bli i morgon det.

Må gott

Siri ruls the world.

  

Att döma mellan man och kvinna.

Kunskap är a och o. Det är viktigt att man vet vad man håller på med. Speciellt när man är i andra människor själar och rotar. Man behöver hämta in kunskap från olika håll.

Jag tänker nu på relationsproblem och då speciellt de problem som finns i destruktiva relationer Men kunskap täcker inte allt. Man behöver ha en enorm vakenhet och fingertoppskänsla. Hur kan man som pastor/själavårdare veta att en relation är destruktiv? Det kan man inte alltid. Inte om man inte bor granne och hör genom väggen vad som händer, eller att man bor i samma bostad som paret. Men en fingervisning kan vara att se efter vilka reaktioner kvinnan har. Sitter hon tyst under samtal när mannen är med eller är hon aktiv? Vill hon att det skall vara absolut tystnadsplikt gentemot mannen? Eller verkar hon ovanligt spänd trots att mannen verkar lugn och sansad? Det kan, men inte alltid, vara små fingervisningar som man kan ta vara på om man är vaken.

Det kan vara svårt att bedöma situationen. Speciellt när hon säger si och han säger så och det låter som om det är två olika äktenskap man pratar om. Vem skall man då tro? Vad skall man tro? Och/eller att mannen tonar ned sin roll i hela röran. Då borde larmklockan skrälla att här är det ett allvarligt fel så försiktighet bör iakttas

Det kan vara svårt att som utomstående stå och försöka bedöma vad som är grundproblemet hos ett par. Men var lyhörd och lyssna aktivt innan du/ni pratar med paret utan att tänka på bibelord som skulle passa in i situationen eller teologiska aspekter på det som sägs, eller vad som än kan röra sig i huvudet på den som är samtalshjälpen. Gör som spädbarnet. Lyssna med hela varelsen - ett aktivt lyssnande. Om du inte vet vad jag menar så be att få ställa dig över en vagn med en ca 3-5 månaders baby och prata med barnet. Iaktta hur barnet reagerar på olika röstlägen och ditt tal. Ögonrörelser, handrörelser, hur rör barnet kroppen? Ett spädbarn har alla sinnen på vid gavel och lyssnar med hela kroppen. Samma form av lyssnande kan även en vuxen ha med lite träning. Det kräver engagemang och ork att göra det, men det kan vara värt det om det kan rädda en människa i en svår situation. Jag tror att detta kan göra att man inte misstar sig lika mycket.

Må gott och var rädda om varandra


Publicerat på grejsar.blogg.se 21 Okt -09

Kommer inte ifrån...

ämnet våld i nära relationer. Hittade igår kväll en länk, via en annan blogg, till TuvaForum. En hemsida fullmatad med information och beskrivning om vad som händer i destruktiva relationer. Jag skrev i ett tidigare blogginlägg om vilket bemötande som kvinnor kan få av pastorer och själavårdare i församlingar. Nu önskar jag att alla pastorer och själavårdare i sveriges församlingar, plockar av sig sina andliga glasögon och tar del av varje ord på denna hemsida. Man får då reda på hur dessa förhållanden fungerar och varför det är som det är.

Det viktigaste som de behöver ta till sig är:

1. Att männen föds och byggs upp av tron att det är båda som träter.

2. Att fokus inte får hamnar på kvinnan.

3. Att när man hävdar att kvinnan skall underordna sig mannen föds mannens redan stora ego. För i dessa förhållanden är det mannen som styr med härskarhand inte kärlekshand. Men får han "legitimera" sin härskarstatus och får stöd för det, får han ännu ett verktyg att trycka till kvinnan med. Kvinnan skall lyda HONOM, och han har rätt att kräva det. Han kräver och hon får inte ha några krav eller önskningar. Det är så han ser det. Och då när pastorer och själavårdare hävdar att hon skall göra vad hon kan för att inte reta honom så får kvinnan ännu mer krav på sig än vad hon hade innan. Hon blir fullständigt utplånad då hon redan innan har försökt att inte reta upp mannen som ändå blir arg och frustrerad bara för att hon andas.

Mitt i detta kaos lever barnen. Hjälp kvinnan och hjälp barnen. Både under och efteråt. Både barnen och kvinnan behöver krisbearbetnings hjälp för att kunna fortsätta att leva ett normalt liv efter åt.

Sköt om dig och var rädd om dina medmänniskor


Publicerat på grejsar.blogg.se 17 Okt -09

Gloria på sné och brottning

Dags för ett lite lättare inlägg än mina tidigare.

I tisdags var jag till Sankt Ansgar på bibelstudie. När prästen skulle avsluta bibelstudiet frågade han om någon hade brottats någon gång. Alla började titta på varandra och undra vad han menade. Brottats med sin brorsa hade väl de flesta gjort i den mån de hade haft någon, även jag. Jag har säkert brottats med någon av hans kamrater också. Eller menade han att vi någon gång hade brottats med tron? Jag tror att alla som är kristna någon gång i livet har haft tvivel och brottningskamp med tron och Gud. Det var inte lätt att veta vad han menade. Han upprepade frågan. Jag började lite försiktigt tänka på att jag hade hamnat i slagsmål med en kille i skolan en gång i tvåan eller trean och vunnit. Vi hade faktiskt gått i samma klass.

Prästen förklarade att det nästa gång skulle handla om Jakob och hans brottningskamp med Gud och slaget på höften som gjorde honom halt. Prästen förklarade att vi skulle kunna förstå den händelsen lite bättre om vi visste något om brottning. Men han skulle förklar mer nästa gång.

Jag vet inte så mycket om brottning. Men jag kan berätta om den gången jag van slagsmålet över pojken som jag gick med i samma klass.

Jag vet inte varför vi slogs. Men som sagt jag van. Pojken blev ledsen och förnärmad. Förlora mot en tjej. Det gick ju inte an. Han skvallrade för fröken när vi skulle gå in från rasten. Fröken blev inte glad. Hon tittade först på mig som satt uppflugen på ett bord. Sedan på killen. Sedan skakade hon på huvudet och skällde ut pojken för att han ljög. Jag satt på bordet och låtsades som om det regnade. Fröken trodde honom helt enkelt inte. Karin slåss väl inte. Nä, det går inte ihop. Jag sa inte flaskhals och låtsades att glorian satt där den skulle. Men skall sanningen fram hänge glorian i ett snöre långt ner på ryggen för att inte ramla ned helt.

Jag har ingen bild som illustrerar brottning så jag låter Siri får illustrera det istället. Hon älskar att brottas med händer. Och hon är inte så grym som hon ser ut på bilden en riktigt gnällspik är vad hon är. Och beroende av syt och gos.

Må gott.

Publicerades i grejsar.blogg.se 15 Okt -09

Alliansen vill att alla skall jobba.

Alla skall jobba inklusive de sjuka. Det är som om sjukdom är en egen diagnos. Alla med diagnosen Sjukdom skall ut i arbete what so ever. Alla är lika och med Sjukdom kan man jobba, bara arbetet blir tillräckligt anpassat för Sjukdom. Det är jätte bra att arbeta trots att man har Sjukdom. Man betalar skatt och man tillför samhället något och man blir nyttig och självkänslan blir därmed bättre.

Det är så man kan kräkas. Sjukdom är ett tillstånd inte en diagnos. Sjukdom kan innebära allt från förkylning till dödlig obotligt diagnos som det inte finn bot för. Då kan man inte dra alla över en kam. Till och med en och samma diagnos kan te sig olika från person till person även om det finns stora likheter. Den ene kan jobba något medan den andre inte klara någonting men båda har samma symtom och diagnos. Att då säga att alla ska jobba blir ett övergrepp på dem som inte kan jobba. Det hänger inte på viljan utan på den specifika sjukdom personen har.

Liksom Alexandra har jag Fibromyalgi. Fick diagnosen i januari -95. Jag känner väl igen mig i hennes situation även om jag inte har haft det exakt som henne. När min yngsta var i 9 års ålder väckte jag henne sedan dirigerade jag henne från sängen och påminde henne om vad som skulle göras. Påklädning: hon fick komma in i sovrummet så godkände jag kläderna; frukost: hur många mackor har hon ätit och vad hade hon till; ytterkläder och skor, fick hon visa upp så det stämde överrens med väder och årstid. Sedan var det dags för mig att försöka ta mig till jobbet. Då jobbade jag 50% och hade sjukersättning med 50 %.

Idag har jag sjukersättning med 75 % och är sjukskriven helt sedan slutet av maj i år. Jag har sökt sjukersättning med 100 % men fått beskedet att det kan vara svårt att få det igenom. Då måste jag vara så sjuk att jag aldrig någonsin kommer kunna jobba, inte ens när jag blir ålderspensionär. Som om det skulle ha någon betydelse då ålderspensionärer i regel inte arbetar med vissa undan tag.

Måste jag börja jobba igen, skulle det då innebära att jag vaknar vid 7 tiden tar mina första värktabletter i dubbel dos. Vilar tills de verkar. Sedan upp och äter frukost. Efter det till sängen och vilar en stund. Nästa steg är till duschen och tillbaka till sängen igen. Måste vila. Sedan på klädning, strumporna är det mest besvärliga att få på. Sendrag och värk över bröstkorgen och armarna. I värsta fall även sendrag i de stora musklerna i benen. Kan bara beskriva det med ett ord: SMÄRTA. Därefter en kort vila innan skor och jacka åker på. Sedan går/cyklar jag till jobbet. Klockan är då runt 1 eller 2 på dagen. Ingen lunch har hunnits med. Hela förmiddagen och en bit in på eftermiddagen har gått åt till att pumpa upp energin för att kunna komma iväg till jobbet. Sedan på jobbet fungerar jag inte då jag är för trött och okoncentrerad. Försöker jobba mina 2 timmar. Sedan får jag pumpa upp energin igen för att klara av att komma hem. Väl hemma rasar jag ihop i sängen. Försöker vara uppe så mycket som möjligt under kvällen så jag kan sova bättre på natten. Sedan värktabletter igen och i säng. Jag har även fått fylla på med dubbeldos av värktabletter vid två tiden, alltså 6 timmar efter den första dosen. Jag behöver med andra ord vräka i mig värktabletter för att över huvud taget klara av att ta mig till och från jobbet för att sedan inte kunna fungera där. Vad är det för liv? När jag jobbar blir jag verkligen isolerad. Jag orkar ju inte med ett socialt liv på något sätt. På jobbet jobbar man och inte umgås, även om fika rasten kan vara trevlig i ca 10 min. Så mycket jobb för 10 minuter socialt liv. Det kan jag undvara. Då är det bättre att få sluta jobba och få sjukersättning och kunna träffa sina vänner istället. Varje sak jag skall göra har ett pris. Min energi har ett pris och då måste jag avväga vad jag skall slösa den på. Skall jag försöka jobba och sedan vara utslagen eller försöka få tillvaron att fungera utan jobb och då ha energi över till att kunna vara social? Jobbar man och inte har en fungerande tillvaro mår man inte bra. Men kan man få tillvaron att fungera även om det innebär att man inte jobbar så kan det vara ett bättre alternativ. För har man inte rätt att få må så bra som möjligt och ha ett socialt liv trots att man är sjuk? Var finns medmänskligheten? Man kan inte bara skylla på alliansen, sossarna började den här nedrustningen i sjukförsäkringen, men alliansen har dragit den till sin spets.

Nu har jag inte lämnat ut mig för att folk ska tycka synd om mig, för det gör jag inte ens själv. Utan för att belysa vad alliansens beslut ger för resultat för enskilda människor. För det är vad det handlar om, människor. Människors liv och ekonomi. Utan konsekvensanalys innan beslut fattas skapar man stora problem i slutändan. Vackra ord och idéer löser ingenting. Man måste se verkligheten som den ser ut, inget annat.

Publicerad på grejsar.blogg.se 13 Okt -09

Som överdeokorerade julgranar...

skriker vi ut, se, här, här är jag, se på mig! Sedan drar vi i enarmade banditens arm och stirrar på plingande och glittraden hjul. Min tur? hoppas på tur. pling plong glitter i lånta fjädrar. Stora neon pilar pekar på MIG, MIG. Det stora jaget som vill synas och glittra.

Nä, bättre i skogen sitta, titta på gran och kottar. Höra skogens tysta brus och fågelns sång i skyn. Möta sig själv i tystnaden. Våga se vem jag är där långt ifrån glitter och glamour. För när natten tysta timma komma, kan ensamhets ångest komma. Då när blinkande knappar och lampor slocknat. Finns bara det ensamma jaget kvar. Vem är jag då?

Så tomt och ensamt kan ett glitter liv te sig så långt jag har sett. Det är inget att sträva efter. Kunde jag skulle jag åka till kloster i Italien Men nu kan jag inte göra det av ekonomiska skäl utan jag får hitta andra sätt. Ett sätt jag har är blogga. Ett annat är när jag sitter hemma och har helt tyst runt om kring mig. Ingen TV, ingen dator, ingen musik på. Helt tyst. Njuter av tystnaden och ensamheten. Då och där kan jag möta mig själv och min Gud.


Må gott.

Publicerad på grejsar.blogg.se 10 Okt -09

153 Kvinnor

Upplagd i grejsar.blogg.se 30 Sep -09


Aftonbladet har gjort en undersökning om kvinnovåld som de kallar 153 kvinnor dödade - av sina män. En beklämmande och skrämmande läsning.



Våldet i en närstående relation kan se ut på olika sätt. Det behöver inte vara hugg och slag. Den psykiska misshandeln är nästan värre, den syns inte, den märks inte utåt och det är betydligt svårare att bli trodd när man äntligen vågar prata om den. Mannen är oftast otroligt charmig och gullig och social utåt. En del kan upplevas som udda men hjälpsamma och harmlösa. Men inåt, mot familjen och kanske främst mot kvinnan är han nedlåtande förnedrande och helt dominerande. Det kan låta som stereotyp beskrivning men det tar inte bort fakta hur en stor del av dessa män fungerar. Ibland är det som att sätta ett karbonpapper mellan dem vid en jämförelse. Det finns naturligtvis individuella skillnader och ett fall är inte den andra helt lik. Men det finns skrämmande många "grundlikheter" som inte går att bortse från.



Nu säger jag det en gång för alla: Inte alla män slår och plågar sina kvinnor. Jag är rätt säker på att de flesta män är skötsamma och goa killar som har förmågan att älska och vet hur man är just mot sina kvinnor. Man skall inte döma ut alla män bara för att det finns tillräckligt många våldsbenägna män för att det skall vara ett bekymmer. Och, JA det finns kvinnor som beter sig på samma sätt som dessa män som utsätter sina kvinnor för våld. Men merparten som är våldsbenägna råkar vara män.



När jag läste om Clara och vad hennes föräldrar säger i artikel kände jag att jag måste skriva om detta ämne. Jag har träffat flera kvinnor och då främst inom frikyrkan som lever under dessa förhållanden. När man är kristen på djupet är skilsmässa inget alternativ. Det kan ta lång tid innan man inser att förhållandet inte är ett äktenskap i bibelns bemärkelse av äktenskap. Vad gör man då? Det finns pastorer som inte har förståelse för detta utan är det ingen fysiskt misshandel med i bilden så skall äktenskapet fortsätta what so ever. Det är en synd att skilja sig.



Clara levde med en man som misshandlade henne psykiskt. Föräldrarna hade inte kunskap om att det ens existerade. De tänkte att om han slog skulle hon lämna honom. Hon kanske skulle ha gjort det men det är inte säkert. Innan första slaget kommer har det ofta varit en nedbrytnings process. Där kvinnans självkänsla slipas bort till dam och makadam. I det läget är hon så bunden till mannen att det behövs en avprogrammering för att hon skall kunna se vad det är som händer. Det kan ta väldigt lång tid innan hon ser vad det är hon är utsatt för. Hon förstår att relationen har problem men inte vad det är för problem. Hon skuldlägger sig själv till den milda grad att hon tror att det är hennes fel att han är så arg, eller att hon är den ende som kan rädda mannen och bär hela ansvaret för relationen själv. Sedan tror hon sig älska honom, men hon är utsatt för påtryckningar och är så skadad i själen att hon kan tro att HAN är den ende som vill vara med henne. Blir man utsatt för en massa lögner om sig själv under en längre tid börjar man tillslut tro på dem, även om man inte vill. De sätter sig så fast i själen att det kan vara svårt att skilja på ens egen självbild och mannens manipulation.



När hon då kommer till en pastor är det lätt för honom att tro att det är kvinnan som är problemet p.g.a. hennes dåliga självbild. Manen är många gånger charmig och inställsam. Säger sig villig att göra förändringar och uppträder självsäkert och visar sig förstående. När han då uppträder på detta sätt hamnar ofta Focus på kvinnan och skuldlägger henne ännu mer. I det läget tror man mer på mannen och lyssnar mindre på kvinnan. Det är ju mannen som är huvudet för familjen enligt Ef 5:25-33. Men det är lätt att glömma att mannen skall ge sig ut f ör kvinnan som Kristus har utgett sig för församlingen. Det innebär följaktligen att mannen skall vara villig att lägga ner hela sitt liv för kvinna, in till döden. Jesus dog ju för församlingen och gav hela sitt liv till den. Dessa män är inte villiga till uppoffringar för någon så länge det inte ger honom egenvinning, inte ens för att få ett fungerade äktenskap. Och att då kräva underordnande av kvinnan är att pressa in henne i en omöjlig situation som bara kan sluta i katastrof. Utbrändhet, depression, självmord eller to m mord.




Det är lätt att tro att jag generaliserar, och det kanske jag till en viss mån gör. Men detta är min erfarenhet och jag tror inte att jag är ensam om att ha sett/upplevt det. Ge dessa kvinnor den tid de behöver för att fatta rätt beslut och döm henne inte om hon vill gå ur relationen. Många av dessa män har psykopatiska drag eller liknande och än så länge finns det inget bot för det. Att tvinga kvar kvinnor i dessa äktenskap för att de skall tro Gud om ett mirakel, att mannen skall ändra sig är ingen tro det är övergrepp. Mannen skall först visa djup ånger och omvändelse. Leva ut och uppvisa en varaktig förändring och sedan vinna tillbaka kvinnan - om han kan. Men vill inte kvinnan skall hon inte dömas för det. Förtroendet kan vara som en dunkudde som rivs sönder på en balkong på 30:e våningen i ett höghus. Plocka sedan ihop den kudden om du kan. Men tvinga inte in kvinnan i destruktiva relationer. Det skadar både henne och de eventuella barn som finns mer än en skilsmässa. Jag har bara en fråga till alla som älskar ordet så högt att man dömer dessa kvinnor till ett elände. Håller man lagen men glömmer barmhärtigheten? Matt 12:5-8. Du vet väl att Gud inte krossar ett brutet rör? Matt 12:20. Var är barmhärtighet i dessa kvinnors situationer?

Ny blogg

Nu känner jag mig ganska nöjd med resultatet även om jag inte har fått färgena att stämma riktigt som jag vill ha dem. Det får min äldsta dotter fixa när hon får tid. Jag har fixat och trixat hela dagen med blogen. jag är inget tekniskt geni, utan har en vardagskunskap basic nivå. Jag bestämde mig för att pröva att bloga här då jag gillar verktyget rätt bra, det jag har provat och begripit mig på. Det finns ännu funktioner jag inte vet vad det är, men det lämnar jag där hän så länge.

Jag kommer att kopiera in de senaste bloginläggen som jag har på min andra blog så får jag se vart jag landar sedan. Men jag hoppas att DU skall tycka att det är läsvärt det som hamnar här.

Må gott