Syndakatalogens dom

Med samma dom som du dömer andra skall du själv bli dömd.

Så kan du inte göra. Du är ju kristen. Sydakatalogens hårda bud dunkar hårt på huvudet. Den som slår är en med syster, med broder. Moralens hårda bud skall hållas uppe till varje pris. Ett sken av Gudsfruktan måste visas. Ingen svaghet, inga misstags får begås. De yttre attributen är viktigare än de inre.

Dömd. Lagen. Måste hållas till varje pris. Förlåt, vädjar till nåden. Vilken nåd? Du syndar mot nåden när du syndar. Konsekvenser, ingen barmhärtighet. Lagen ÄR barmhärtig. Men… jag förstår inte. Var är kärleken? Gud är kärlek! Men jag förstår inte!!! Om lagen är barmhärtighet och man försyndar sig mot nåden när man ber om nåd hur kan då Gud vara kärlek? Därför att han SÄGER att han är kärlek. Men är inte kärlek handling? Var är kärleken i det här. Lagen är nåd. Tänk om alla syndar och ber om nåd hela tiden. Det blir oordning och alla springer sin egen syndens väg. Nej, Lagen är nåd. Håll lagens alla bud och du får nåd.

Vad är sanning? Jesus är sanningen. Men alla lögner, de måste ju avslöjas. Du får söka sannigen i Jesus. Men det min medbroder, min medsyster säger och gör är lögn. Du får söka sanningen i honom, Jesus. Men Jesus har ju inte ljugit. Det är min medsyster, min medbroder som har gjort det. Jesus är sanningen. Så lögnerna skall inte avslöjas? Eller man skall inte ta reda på vad som är sanning och lögn i den här situationen? Jesus är sanningen. Det är det enda som räknas. Så det jag upplever är inte relevant? Du måste få nya erfarenheter och upplevelser. 

Dömd, dömd, dömd.
Vem dömer mig?
Vem dömer dig?
Vem har rätt att döma?
Jesus säger du, men han sa: Inte heller jag dömer dig.
Han skall döma.
Men det är inte förr än han kommer tillbaka.
Han dömer. Det blir en rättvis dom.
Det tror jag säkert.
Men varför dömer du mig?