153 Kvinnor

Upplagd i grejsar.blogg.se 30 Sep -09


Aftonbladet har gjort en undersökning om kvinnovåld som de kallar 153 kvinnor dödade - av sina män. En beklämmande och skrämmande läsning.



Våldet i en närstående relation kan se ut på olika sätt. Det behöver inte vara hugg och slag. Den psykiska misshandeln är nästan värre, den syns inte, den märks inte utåt och det är betydligt svårare att bli trodd när man äntligen vågar prata om den. Mannen är oftast otroligt charmig och gullig och social utåt. En del kan upplevas som udda men hjälpsamma och harmlösa. Men inåt, mot familjen och kanske främst mot kvinnan är han nedlåtande förnedrande och helt dominerande. Det kan låta som stereotyp beskrivning men det tar inte bort fakta hur en stor del av dessa män fungerar. Ibland är det som att sätta ett karbonpapper mellan dem vid en jämförelse. Det finns naturligtvis individuella skillnader och ett fall är inte den andra helt lik. Men det finns skrämmande många "grundlikheter" som inte går att bortse från.



Nu säger jag det en gång för alla: Inte alla män slår och plågar sina kvinnor. Jag är rätt säker på att de flesta män är skötsamma och goa killar som har förmågan att älska och vet hur man är just mot sina kvinnor. Man skall inte döma ut alla män bara för att det finns tillräckligt många våldsbenägna män för att det skall vara ett bekymmer. Och, JA det finns kvinnor som beter sig på samma sätt som dessa män som utsätter sina kvinnor för våld. Men merparten som är våldsbenägna råkar vara män.



När jag läste om Clara och vad hennes föräldrar säger i artikel kände jag att jag måste skriva om detta ämne. Jag har träffat flera kvinnor och då främst inom frikyrkan som lever under dessa förhållanden. När man är kristen på djupet är skilsmässa inget alternativ. Det kan ta lång tid innan man inser att förhållandet inte är ett äktenskap i bibelns bemärkelse av äktenskap. Vad gör man då? Det finns pastorer som inte har förståelse för detta utan är det ingen fysiskt misshandel med i bilden så skall äktenskapet fortsätta what so ever. Det är en synd att skilja sig.



Clara levde med en man som misshandlade henne psykiskt. Föräldrarna hade inte kunskap om att det ens existerade. De tänkte att om han slog skulle hon lämna honom. Hon kanske skulle ha gjort det men det är inte säkert. Innan första slaget kommer har det ofta varit en nedbrytnings process. Där kvinnans självkänsla slipas bort till dam och makadam. I det läget är hon så bunden till mannen att det behövs en avprogrammering för att hon skall kunna se vad det är som händer. Det kan ta väldigt lång tid innan hon ser vad det är hon är utsatt för. Hon förstår att relationen har problem men inte vad det är för problem. Hon skuldlägger sig själv till den milda grad att hon tror att det är hennes fel att han är så arg, eller att hon är den ende som kan rädda mannen och bär hela ansvaret för relationen själv. Sedan tror hon sig älska honom, men hon är utsatt för påtryckningar och är så skadad i själen att hon kan tro att HAN är den ende som vill vara med henne. Blir man utsatt för en massa lögner om sig själv under en längre tid börjar man tillslut tro på dem, även om man inte vill. De sätter sig så fast i själen att det kan vara svårt att skilja på ens egen självbild och mannens manipulation.



När hon då kommer till en pastor är det lätt för honom att tro att det är kvinnan som är problemet p.g.a. hennes dåliga självbild. Manen är många gånger charmig och inställsam. Säger sig villig att göra förändringar och uppträder självsäkert och visar sig förstående. När han då uppträder på detta sätt hamnar ofta Focus på kvinnan och skuldlägger henne ännu mer. I det läget tror man mer på mannen och lyssnar mindre på kvinnan. Det är ju mannen som är huvudet för familjen enligt Ef 5:25-33. Men det är lätt att glömma att mannen skall ge sig ut f ör kvinnan som Kristus har utgett sig för församlingen. Det innebär följaktligen att mannen skall vara villig att lägga ner hela sitt liv för kvinna, in till döden. Jesus dog ju för församlingen och gav hela sitt liv till den. Dessa män är inte villiga till uppoffringar för någon så länge det inte ger honom egenvinning, inte ens för att få ett fungerade äktenskap. Och att då kräva underordnande av kvinnan är att pressa in henne i en omöjlig situation som bara kan sluta i katastrof. Utbrändhet, depression, självmord eller to m mord.




Det är lätt att tro att jag generaliserar, och det kanske jag till en viss mån gör. Men detta är min erfarenhet och jag tror inte att jag är ensam om att ha sett/upplevt det. Ge dessa kvinnor den tid de behöver för att fatta rätt beslut och döm henne inte om hon vill gå ur relationen. Många av dessa män har psykopatiska drag eller liknande och än så länge finns det inget bot för det. Att tvinga kvar kvinnor i dessa äktenskap för att de skall tro Gud om ett mirakel, att mannen skall ändra sig är ingen tro det är övergrepp. Mannen skall först visa djup ånger och omvändelse. Leva ut och uppvisa en varaktig förändring och sedan vinna tillbaka kvinnan - om han kan. Men vill inte kvinnan skall hon inte dömas för det. Förtroendet kan vara som en dunkudde som rivs sönder på en balkong på 30:e våningen i ett höghus. Plocka sedan ihop den kudden om du kan. Men tvinga inte in kvinnan i destruktiva relationer. Det skadar både henne och de eventuella barn som finns mer än en skilsmässa. Jag har bara en fråga till alla som älskar ordet så högt att man dömer dessa kvinnor till ett elände. Håller man lagen men glömmer barmhärtigheten? Matt 12:5-8. Du vet väl att Gud inte krossar ett brutet rör? Matt 12:20. Var är barmhärtighet i dessa kvinnors situationer?